Snöänglar

På väg till jobbet första dagen efter jullovet och jag är så trött! Vagnen är full av folk och luftfuktigheten är 89 procent eftersom alla tar med sig snö in. Stan är vit och kall som jag minns för 14 eller 23 år sedan. Hade jag inte varit förföljd av hosta skulle jag rullat mig i snön, nåja en snöängel kanske. Minns hur jag åkte pulka nedför slänten vid radhuset och vår alldeles nya lilla busiga valp skällande sprang efter. Om igen, och igen, och igen. Så där friskt flåsig som bara kombinationen snö och aktivitet kan ge!

När jag tittar upp från Metron ser jag ett välbekant huvud längst fram. Eller är det? Synar jackan och känner igen en dekoration på axeln. Måste vara Majja! Går fram och säger
-Nämen hej!
Majja hoppar högt, försjunken som hon var i sin Metro. Sedan behöver vi inte läsa mer.