Skräp

Hon satt framför mig på tåget, en kvinna i 35-årsåldern med glasögon och lockigt halvlångt hår. Skulle gissat att hon var förskollärare, eller kanske jobbade på kontor.
Det första som störde mig var att hon slängde godispapper på golvet. Jag hörde hur saker trillade ner, tittade upp från min tidning och såg mellan sätena hur hon la godispapper på armstödet. Konstigt! Som en tonåring.
Sen märkte jag att hon inte kunde sitta stilla. Upp med mobilen ur väskan, smsa, ner med mobilen, upp med en penna, trettio sekunder med ett sudoko, ner i väskan efter mera godis, mobilen igen, leta efter snusdosa.....

Jag flyttade mig till andra sidan gången, dels för att slippa solen, men även för att jag blev nervös av kvinnans beteende och dessutom hade en hostande man bakom mig.

Nu pratade hon i mobilen. Högt. Tåget skulle komma till Göteborg vid halv åtta tiden och nu fick alla i kupën reda på att hon skulle åka tillbaka halv nio. Det måste vara ett angeläget ärende, tänkte jag. Kanske något har hänt och det är därför hon är så nervös.
Ännu ett mobilsamtal, nu sänkte hon rösten. Vi hörde ändå hur hon berättade att hon skulle köpa grejer för 1000 kronor, verktyg också, för hon hade inga kanyler.
När tåget anlände till Göteborg möttes hon av en man med cykel. En tafatt kram och sen gick de mot Drottningtorget.