Sverigedemokraterna

Redan när jag stämplar mitt kort framme hos föraren hör jag en hög röst.

-Det är för djävligt, alla måste ju fatta det! Ja, det säger jag bara!
Rösten tillhör en man i 30-årsåldern i främre delen av bussen.

Jag passerar honom med råge innan jag sätter mig.

- Jag röstar på Sverigedemokraterna, ja det gör jag. Det borde alla göra! Den som inte röstar på Sverigedemokraterna måste va, måste va pssyyykiskt sjuk. Ja, det måste de!

Han tar om samma innehåll och eldar upp sig alltmer. Vi andra bevakar tyst hans eventuella rörelser. En viss beredskap för incidenter ingår i månadskortet.

Vid ett stopp vänder sig den kvinnliga föraren om och ber mannen att lugna sig och "tala med mindre bokstäver"- annars får han gå av. Förvånansvärt foglig tar han emot tillsägelsen och är faktiskt tyst i fem minuter!

Under den tiden hinner två pojkar i 12-årsåldern stiga på. De talar ett annat språk än svenska och den ene killen är mörkhyad. Jag håller tummarna för att mannen inte ska säga något dumt till dem och blir bönhörd. Pojkarna går av vid nästa hållplats och vi andra får stå ut med den berusade mannen en stund till. Eller var han månne sjuk?

Är du nykter eller?

Spårvagnen har stått vid Drottningtorget en stund. Det är iofs inget ovanligt, ofta är det förarbyte där. Den främre dörren står öppen och jag ser att föraren öppnar sin dörr till hytten..... men så stänger han den igen.

En kvinna i medelåldern reser sig och går fram mot den öppna dörren med orden:
- Jag ska hjälpa dig!

Hon går nedför trappstegen. Tydligen är det inte helt lätt att hjälpa personen i fråga för efter ett litet tag hör vi damen utbrista:
-Är du nykter eller?

-Jag har en muskelsjukdom, säger en kvinna med förtvivlan i rösten.

- Förlåt då, säger den hjälpsamma och kämpar med att få den andra uppför trappstegen.

- Men hjälp till då! Uppmaningen riktas in mot vagnen och två personer skyndar till. Med gemensamma krafter lyfter de, ja nästan släpar kvinnan in i vagnen och till det främsta sätet där de med stor möda lyckas sätta ner henne och likaså placerar en stor resväska intill.

-Men du borde ju ha färdtjänst, säger den hjälpsamma. Hur ska du komma av?

-Det är svårast uppför, säger kvinnan tyst.

Vid nästa hållplats, Brunnsparken, ska den hjälpsamma gå av. Innan hon gör det går hon fram till föraren och ber honom hjälpa kvinnan när hon ska av. Jag vet inte vad föraren svarar. Och jag vet inte hur han ser ut.

Aj!

Idag åkte jag med en sprillans ny buss! Satte mig i den bakre delen -det stod Volvo på alla ryggstöd. Utsikten var fin- man sitter högt i dessa bussar. När jag reste mig för att gå av slog jag huvudet i taket- och det händer inte ofta mig!

-Slog du dig också, sa en kvinna till mig. Och vi grunnade ett ögonblick i samförstånd på hur det skulle vara för en LÅNG person att använda dessa sittplatser.

Ska göra en studie på detta.